Dagfari

Ojoj vad kul jag har med olika teckensnitt :)

Dagfari har fått lite vila här och var de senaste veckorna, har inte riktigt hunnit och orkat, men när jag såg hans viktstatus i Lördags så bestämde jag mig för drastiska åtgärder, nu MÅSTE jag rida, hästen har ett BMI på 1 miljon snart. HUrsom helst, i Lördags red jag ut med en från stallet, Dagfari var segare än kola, tung som satan i munnen ...det värsta var att jag efter ridturen förstod varför han varit så tung, dock förstod jag inte varför han inte reagerat mer..snälla häst. Bettet hade snurrat sig i munnen så den delen som är upphöjd över tungan hade lagt sig ner i tungan. Helt sjukt att han inte reagerade mer, vilken häst som helst skulle kunna sticka iväg eller iallafall bråka.

Igår red jag ut själv ...med spö . Det behövdes, Dagfari blir helt sjukt feg när han går själv och gick mer bak än fram tills jag duttade med spöet, mestadelen av bortvägen studsade han bara men det gick bättre hem, en helt annan häst igår nu när bettet låg rätt. Det är så roligt just nu för jag känner att jag börjar komma åt honom mer, kunna mer påverka och inverka och gudarns vilka rörelser som kommer , rörelser och tempo när han verkligen vågar ta för sig ordentligt. Fortfarande är eftergiften i traven dålig, jag vet inte riktigt hur jag ska komma vidare, dagfari är egentligen ingen häst som jobbar särskilt väl i longering, han blir väldigt stressad och absolut inte avslappnad. Annars brukar det fungera bra att longera med lite inspänningar. Men med Dagfari känns det lite som om han inte förstår grejen med eftergift i traven därför rider jag honom nu i smyg tempo för att komma så långt ner mot skritten och på så sätt nå eftergiften i skritten i traven. Hänger ni med :)

Jag är ingen förespråkare för graman och andra inspänningar men snart känner jag att Dagfari inte verkar riktigt förstå att det är eftergift jag kräver och strävar efter, han blir bara stressad när jag jobbar honom i traven, kanske att då gramanen kan visa vägen mot vad jag vill så att han förstår att det är mer bekvämt att slappna av , att traven inte måste vara ett stress moment.

Jag jobbar honom lite likadant i galoppen, han lägger sig väldigt lätt på och kör sitt eget race i galoppen, halvt kontrollerat. Men nu jobbar jag mer på att han ska lyssna, vara uppmärksam och snabb reagera när jag ber honom sakta av, detta tror jag också är viktigt för att han ska nå eftergift i galoppen, att han helt enkelt är med på vad jag kräver. Dock innebär inte galoppen hälften så mycket spänning som traven just nu.

I tölten är eftergiften mycket närmare, han blir så mjuk av tölten dock blir han ju något hög men för varje dag går han mindre och mindre emot och mer och mer med mig och med bettet, han har en jäkla kapacitet att utvecklas ytterligare i tölten men prio ett är att han ska lyssna i alla lägen sen kan man börja inverka i alla lägen också.

Nu vakna min lilla snorige , dags för lite banangröt :)